Alltså, vi härstammar ju alla från nordöstra Afrika. En gång för bara 40 000 år sedan bestämde sig en grupp av tidiga människoprimater att utvandra, att söka lyckan på annat håll. De lämnade sin flock, sina välkända områden och begav sig av på en resa som saknar motstycke i vår historia. Med tiden nådde de alla världsdelar, hur de än såg ut på den tiden. Jo, jag har också en förfader i den där gruppen. Jag vet, eftersom jag gjort DNA-testet i den stora globala studien som visar hur mänskligheten har vandrat på Jorden.
Men, en tanke slog mig.
Idag vet vi alla att människan är sitt eget största hot. Vi går med öppna ögon mot kanten. Vi har inte bara möjlighet att förstöra vår biosfär, vi gör det. Vi låter det ske.
Det unika med oss är att vi är den enda art, enda livsform på denna planet som förstör sitt eget livsrum. Inte bara för oss själva utan för många andra livsformer. Det finns ingen annan art som är så destruktiv, så blind.
Tillbaka till den afrikanska savannen. Den där gruppen som bestämde sig för att utvandra, tänk om det inte alls var storstilad äventyrslust eller ens brist på mat. Tänk om hela mänskligheten istället härstammar från en misslyckad genetisk mutation i de tidiga primaternas historia. En grupp som blev tillräckligt smart för att leva vidare, men med en tidsinställd bomb i sina gener. En som inte förstår att sluta i tid…
I så fall tror jag inte att de gick frivilligt, jag tror att de blev fördrivna. Ivägkörda!
Och precis där är vi idag, en mänsklighet utan fotfäste på sin egen planet. En dålig mutation som sprider sig som en farsot, likt de bibliska gräshopporna som åt upp allt i sin väg och lämnade en förödd mark bakom sig.