XXXVII
Det sägs att vi har nolltolerans i trafiken
Varför inte i Ukraina, Gaza?
Varför inte i umgänget med vår planet
eller i hur många som måste övernatta på en trottoar?
XXXVI
Hur elak kan en människa bli?
Mer än man vill tro.
Fler och fler, hela tiden.
XXXV
Kanske,
en morgon
när jag vaknat
syns svampmolnen vid horisonten.
Sedan,
efter en tid,
får djuren tillbaka sin planet.
XXXIV
Jag litar inte längre på världen.
Den berör mig illa,
jag kan inte se på den med något annat än likgiltighet och förakt.
Jag vill inte ha det så.
Men vad kan jag göra än att bo i min bubbla.
Inte bra.
XXXIII
Demokrati.
Frihet.
Solidaritet.
Jämlikhet.
Rättvisa.
Världens mest vanärade ord.
Misshandlade till döds.
XXXII
Den där framtiden
som alla talar om,
när ska den komma egentligen?
Då som allt ska bli så mycket bättre.
XXXI
När tyngden av att bara leva
känns övermäktig,
var hittar man då kraften
för att ta ytterligare ett steg?
fånga ytterligare en dag?
XXX
När man nått punkten
där endast det obegripliga och oåterkalleliga gränsöverskridandet återstår,
finns då den fridfullhet man väntat på där?
Varför har vi inte fått veta det?
Då hade livet tett sig så annorlunda och mindre hotfullt.