XXXIV

Jag litar inte längre på världen.
Den berör mig illa,
jag kan inte se på den med något annat än likgiltighet och förakt.
Jag vill inte ha det så.


Men vad kan jag göra än att bo i min bubbla.
Inte bra.


XXXIII

Demokrati.

Frihet.

Solidaritet.

Jämlikhet.

Rättvisa.

Världens mest vanärade ord.

Misshandlade till döds.


XXXII

Den där framtiden

som alla talar om,

när ska den komma egentligen?

Då som allt ska bli så mycket bättre.


Categories: Uncategorised

XXXI

När tyngden av att bara leva

känns övermäktig,

var hittar man då kraften

för att ta ytterligare ett steg?

fånga ytterligare en dag?


XXX

När man nått punkten

där endast det obegripliga och oåterkalleliga gränsöverskridandet återstår,

finns då den fridfullhet man väntat på där?

Varför har vi inte fått veta det?

Då hade livet tett sig så annorlunda och mindre hotfullt.


Categories: Uncategorised

XXIX

Jag fyller magsäcken

upp till den streckade linjen,

tittar aldrig ut genom fönstret

medan det pågår.

Därefter återgår nästan allt

till det normala.


XXVIII

Driven över sin gräns

blir varje människa ett rovdjur

Tro inget annat


Categories: Uncategorised

XXVII

Det känns verkligen trist

att just mitt liv utspelar sig

när världen verkar vara ovanligt full av dårar

som leker Gud – och med elden.