XXXIV
Jag litar inte längre på världen.
Den berör mig illa. Mycket illa.
Jag kan inte se på den med något annat än en blandning av likgiltighet och förakt.
Jag vill inte ha det så.
Men vad kan jag göra än att bo i min bubbla.
Inte bra.
XXXIII
Demokrati.
Frihet.
Solidaritet.
Jämlikhet.
Rättvisa.
Världens mest vanärade ord.
Misshandlade till döds.
XXXII
Den där framtiden
som alla talar om,
när ska den komma egentligen?
Då som allt ska bli så mycket bättre.
XXXI
När tyngden av att bara leva
känns övermäktig,
var hittar man då kraften
för att ta ytterligare ett steg?
fånga ytterligare en dag?
XXX
När man nått punkten
där endast det obegripliga och oåterkalleliga gränsöverskridandet återstår,
finns då den fridfullhet man väntat på där?
Varför har vi inte fått veta det?
Då hade livet tett sig så annorlunda och mindre hotfullt.
XXIX
Jag fyller magsäcken
upp till den streckade linjen,
tittar aldrig ut genom fönstret
medan det pågår.
Därefter återgår nästan allt
till det normala.
XXVIII
Driven över sin gräns
blir varje människa ett rovdjur
Tro inget annat
XXVII
Det känns verkligen trist
att just mitt liv utspelar sig
när världen verkar vara ovanligt full av dårar
som leker Gud – och med elden.