XVIII.
Det var en gång en omdömeslös miljardär.
En dag hade han tråkigt på jobbet.
Han tänkte, jag vill bli president – undrar om det är möjligt?
Kan en jordnötsodlare och en skådespelare, så kan väl jag. Jag är mycket bättre!
Han hade mer pengar än alla de andra tillsammans så han behövde inte fråga någon.
Dagarna gick och han skrålade och skrävlade högre än de andra, och till slut tyckte de flesta att han var en kul och spännande typ.
Om han kunde något användbart för landet var det få som undrade.
Så kom dagen då han faktiskt blev president. Han valdes in med pompa och ståt och strax därefter gav han fina jobb till alla i sin familj. De ville också vara med och bestämma.
Rätt snart märkte folket att något inte stod rätt till.
Han skällde på alla och kände sig kränkt. Han avskedade många som han blev arg på.
Många människor undrade vad han höll på med, när skulle han bli som en riktig president? Till och med dom i hans eget parti.
Månaderna gick och dumheterna avlöste varandra.
En dag erkände han att han hade trott att det skulle vara lättare att vara president.
Kanske han ångrar sig lite. Nu vet han ju iallafall att det var möjligt. Som en ploj.
Han verkar inte tycka att det är så kul längre. Jobba verkar inte vara hans grej. Kanske han struntar i alltihop och spelar golf istället.
Eller blir skådespelare…