Categories:
I.
De riktigt kloka människorna säger,
att om man skådar tillräckligt långt ut i rymden
kommer man att se sig själv;
inte bara en gång,
utan ett oändligt antal gånger.
Fast inte ens de riktigt kloka människorna
förstår varför det kan vara så.
När den dagen kommer,
någon tittar tillbaka i andra änden
av vår långa kikare;
vilken skräll, vilket tårtkalas.
De kloka människorna säger
att det där hände för mycket länge sedan.
Så vad vet jag..?
Kanske finns de alldeles runt hörnet.
Väntar på ett tillfälle att hoppa fram;
säga bu, hej, eller att äta upp oss.
Det är mycket med rymden nuförtiden.
Egentligen kanske vi bara tycker att Jorden har blivit så liten, så trång och smutsig,
att vi vill ha en ny?