XXIX
Jag fyller magsäcken
upp till den streckade linjen,
tittar aldrig ut genom fönstret
medan det pågår.
Därefter återgår nästan allt
till det normala.
Jag fyller magsäcken
upp till den streckade linjen,
tittar aldrig ut genom fönstret
medan det pågår.
Därefter återgår nästan allt
till det normala.
Driven över sin gräns
blir varje människa ett rovdjur
Tro inget annat
Det känns verkligen trist
att just mitt liv utspelar sig
när världen verkar vara ovanligt full av dårar
som leker Gud – och med elden.
På andra sidan muren
finns alltid fienden.
På andra sidan muren
finns alltid ondskan.
Oavsett vilken sida som är din egen.
Varför har vi sådan brådska
att önska odödlighet och gudomlighet?
När den dagen kommer
då Jordens herrar är sådana vi själva aningslöst skapat,
kommer vi som fortfarande är av kött och blod,
människor som du och jag,
att bli betraktade som lägre stående varelser,
bli husdjur
eller hundmat
Jag bor i en kropp
Som jag
för enkelhets skull,
och av hänsyn,
kallar min.
Vart är jag på väg?
Ingenstans, såvitt jag vet.
Ingen tidsålder ser sin egen ondska.
Men en och annan känner igen den i backspegeln.
Uppenbart till ingen som helst nytta.
Den siste magikern är sedan länge sedan död.
Nu väntar vi alla på singulariteten,
dagen då människan inte längre förstår sig på vilken planet vi har skapat åt oss.
Vem säger då att förnuftet segrat?
Trehundra år av enögt dårskap.
Powered by sciolism 2019 and WordPress.