Categories: Uncategorised

XVIII.

Det var en gång en omdömeslös miljardär.

En dag hade han tråkigt på jobbet.

Han tänkte, jag vill bli president – undrar om det är möjligt?

Kan en jordnötsodlare och en skådespelare, så kan väl jag. Jag är mycket bättre!

Han hade mer pengar än alla de andra tillsammans så han behövde inte fråga någon.

Dagarna gick och han skrålade och skrävlade högre än de andra, och till slut tyckte de flesta att han var en kul och spännande typ.

Om han kunde något användbart för landet var det få som undrade.

Så kom dagen då han faktiskt blev president. Han valdes in med pompa och ståt och strax därefter gav han fina jobb till alla i sin familj. De ville också vara med och bestämma.

Rätt snart märkte folket att något inte stod rätt till.

Han skällde på alla och kände sig kränkt. Han avskedade många som han blev arg på.

Många människor undrade vad han höll på med, när skulle han bli som en riktig president? Till och med dom i hans eget parti.

Månaderna gick och dumheterna avlöste varandra.

En dag erkände han att han hade trott att det skulle vara lättare att vara president.

Kanske han ångrar sig lite. Nu vet han ju iallafall att det var möjligt. Som en ploj.

Han verkar inte tycka att det är så kul längre. Jobba verkar inte vara hans grej. Kanske han struntar i alltihop och spelar golf istället.

Eller blir skådespelare…


Categories: Uncategorised

XVII.

Demokratin bär inom sig fröet till sin egen undergång.

Demagoger förklädda till folkhjältar vältrar sig i populismens sötma.

Först tystas kritiken,

sedan sanningen.

Kvar blir mobbväldet.

Och vi tvingas vrida tillbaka klockan igen.


XVI.

På vägen mot bergets topp

gjorde jag trappsteg,

så att andra kunde komma efter.

Men ingen kom.

Någonsin.


Categories: Uncategorised

XV.

Alltså, vi härstammar ju alla från nordöstra Afrika. En gång för bara 40 000 år sedan bestämde sig en grupp av tidiga människoprimater att utvandra, att söka lyckan på annat håll. De lämnade sin flock, sina välkända områden och begav sig av på en resa som saknar motstycke i vår historia. Med tiden nådde de alla världsdelar, hur de än såg ut på den tiden. Jo, jag har också en förfader i den där gruppen. Jag vet, eftersom jag gjort DNA-testet i den stora globala studien som visar hur mänskligheten har vandrat på Jorden.

Men, en tanke slog mig.

Idag vet vi alla att människan är sitt eget största hot. Vi går med öppna ögon mot kanten. Vi har inte bara möjlighet att förstöra vår biosfär, vi gör det. Vi låter det ske.

Det unika med oss är att vi är den enda art, enda livsform på denna planet som förstör sitt eget livsrum. Inte bara för oss själva utan för många andra livsformer. Det finns ingen annan art som är så destruktiv, så blind.

Tillbaka till den afrikanska savannen. Den där gruppen som bestämde sig för att utvandra, tänk om det inte alls var storstilad äventyrslust eller ens brist på mat. Tänk om hela mänskligheten istället härstammar från en misslyckad genetisk mutation i de tidiga primaternas historia. En grupp som blev tillräckligt smart för att leva vidare, men med en tidsinställd bomb i sina gener. En som inte förstår att sluta i tid…

I så fall tror jag inte att de gick frivilligt, jag tror att de blev fördrivna. Ivägkörda!

Och precis där är vi idag, en mänsklighet utan fotfäste på sin egen planet. En dålig mutation som sprider sig som en farsot, likt de bibliska gräshopporna som åt upp allt i sin väg och lämnade en förödd mark bakom sig.


Categories: Uncategorised

XIV.

Medial tuppfäktning.

Politiska nöjesfält.

Vilket slöseri med vår tid på Jorden.

Vilket imbecillt trams.


Categories: Uncategorised

XIII.

Som medborgare

behandlas vi numera alla som misstänkta terrorister.

Genomsöks, granskas,

scannas, registreras.

Om och om igen

För vårt eget bästa sägs det.

Vilken sorglig lögn

Det är bara bekvämt

och enklast så för dom som får bestämma.

För alla oss andra,

förnedrande.


Categories: Uncategorised

XII.

De multinationella.

De riktigt stora

håller världen i ett järngrepp.

Vi handlar lydigt

och fattar inte…

Reservat utan insyn

formar våra vanor och liv.

Högt ovanför våra huvuden,

bortom vår vetskap

tar de tugga efter tugga

ur jordskorpan.


XI.

Är meningen med livet

att skjuta upp själva döden?

 

Som haren, som springer för livet.

Bokstavligen.

Men blir ändå upphunnen.

 

Konsten att åldras

är nuförtiden inte många förunnat.